Stora Spånga gårds ursprung kan spåras långt tillbaka i tiden. Gården har sitt ursprung både i gammal frälsejord, skattejord och kronojord under det sedan 1500-talet kända profossbostället Lilla Spånga gård. Avkastningen från Lilla Spånga gård förlänades år 1562 Svante Sture, greve av Västervik, därefter hans son Mauritz Sture, efter vars död 1616 grevskapet drogs in till kronan, för att återuppstå år 1656 under några år som förläning till Hans Kristofer Königsmarck. Grevskapet indrogs därefter till kronan i samband med reduktionen. I Stora Spånga gård ingår vidare skattejorden Mellangården, belägen mellan Stora och Lilla Spånga. Tillsammans med Stora Spånga gård ägs och brukas även Vita gården i närbelägna byn Hult, Stångelands gård med Ramstad skog, hälftendelen av Mjöltorps gård och Kullens gård. På Vita gården har fram till början av 1970-talet drivits ett sågverk, som sysselsatt upp till ett trettiotal personer. Den egna skogen levererade timmer till sågen, men även externa rotposter köptes in som höggs av egna anställda. En stor del av de sågade trävarorna exporterades till England, särskilt efter krigsåren. På Mjöltorp har funnits en skattekvarn, se vidare nedan. Vidare har det funnits ett gårdsmejeri och ett cementgjuteri som utnyttjat gårdens grustag. På Mjöltorp finns också en äldre gårdssmedja från tidigt 1800-tal. På Ramstad skog finns rester från äldre gruvdrift med tre olika schakt.